Min Mathias vinner en träningsresa efter att ha vunnit en golftävling. Jag följer med. För att chilla, ta igen mig, hänga med Bobo och ropa "heja" när Mathias och hans kompis Maria Dee kickboxas och kör streetdance på stranden. Istället är Mathias lite krasslig och jag hamnar i rampljuset. Ledarna på resan tycker att det är en superbra idé att ta chansen att sätta igång och träna efter graviditeten. Och ja, det är det ju. Och nej, det var inte så jag hade tänkt mig hela grejen. Men nu är vi här och det är sinnesjukt rekordvarmt och jag har precis varit och sprungit i vackra, vackra berg med 70 andra supertaggade sportisar Hur det kändes? Hur det kändes? Som att någon har satt ett kylskåp på min rumpa. Eller rättare sagt: att någon satt in mig i ett kylskåp och bett mig springa. Eller som att någon spelat in en stumfilm med mina ben. Eller som att någon har bundit fast mig med ett rep och knytit fast mig i en amerikansk jättebig lastbil som går på tomgång. Men nu är träningsoskulden tagen (postpreg) och jag känner mig otroligt pepp. I eftermiddag blir det core. Och kanske lite volleyboll. Bobo mår bra. Han tycker att det är lite varmt men har redan skaffat sig en egen pt. kram från Portugal och 30 grader i solen...
