Igår var jag och Bobo hemma hos Sanna. Hon fyllde år och hade samlat sina vänner och bjöd på ljuvlig pumpasoppa, bubbel och hjortronefterrätt. Så mycket värme och kärlek. Whoppi och Bobo sov i dubbelsängen. Vi andra drack och åt, lyssnade på musik och pratade om Lena Andersson, bröllop som blir vackrare än vad man anar, kläder, resor och rätten att få vara annat än sitt kön. En underbar kväll i kärlek. Mathias var ute på sitt håll. Jag är ju med honom alltid, men längtade ändå. Idag är vi trötta och tjafsar om vem som ska gå till Hemköp. Jag vann. Bara tjugo minuter ensam i sängen är en sån lyx. Går in på Facebook där nån har delat Hanna Hellqvist krönika om ensamhet. Hur hon går in på Hemköp för att köpa ingredienser till en soppa och bara vill bryta ihop för att det är det enda hon har på agendan på hela helgen. Hennes kompisar har precis fått barn. Ingen ringer. Då får hon en massa mail från småbarnsföräldrar som tycker att hon ska vänta "och se" när hon själv får barn och yada yada. Hon funderar om det ens kommer att bli så. Jag tycker att man ska vara försiktig med att påpeka att alla kommer att hamna i familjeformen förr eller senare. Av olik orsaker kanske det inte alls blir så. Är så jäkla glad att det är 2014 och det finns möjligheter att bilda familj på ett annat sätt än mamma, pappa barn. Har flera kompisar som valt att skaffa barn på egen hand. Inte för att det inte finns karlar, det finns bara inte rätt snubbe. Så åtråvärd när man aldrig har den. Så oönskad när man har den för mycket. Själv har jag aldrig gillat att vara ensam. Vill ha min familj och vänner nära. Är så tacksam. Tänker på Hanna. Tänker att jag ska bjuda henne på söndagsmiddag. Det enda man vill är att någon annan släpper in en i värmen.
