Igår var ju en magisk sommardag. Man vaknar upp och känner livet i sig. Dricker kaffe på altanen. Älskar sin man extra mycket. Verkligheten är perfekt. Barnet är på humör. Vi åker svärföräldrarnas båt in till Strängnäs och vi är tacksamma och bubbelglada. Vi pratar om hur skört livet är, att man ska leva och inte leva en annan dag eller minut. Vi slår oss ner på en grekisk taverna och beställer grekisk sallad. Bobo får en liten burk med vindruvor som plötsligt är hans bästa snacks. Vi äter på och Bobo får en för stor glass. I strut. Då vänder det. Han tjuter som en liten arg rumpnisse. Mathias går iväg med honom. Tror att han är uttråkad. Han slingrar sig och gråter. Jag försöker amma. Inge bra. Glassen är pest. Jag går runt. Försöker peka på katter i fönster. Råkar gå in i någons trädgård. Han är förtvivlad. Galen ylande tupp. Snart är halva stan engagerad och ska försöka hitta barnsups i toalettskåpen. Låna ut sina trädgårdar. Jag ringer vårdcentralen som har stängt. Mathias ringer akuten i Eskiltuna. Jag är upprörd och orolig. Den bästa dagen blir den sämsta. B har bara ylat en gång förut och då hade han öroninflammation. Till slut kommer taxin. Jag hoppar in och B tystnar. Vi åker genom stan och herr taxi är mycket egagerad, "det är nog värmen!" "Mina tvillingdöttrar kunde skrika hur länge som helst och sen ut i bilen och köra runt. Tio sekunder senare sov dom". B har somnat. Vi åker runt lite till. Möter upp svärföräldrar och tar båten hem. Dricker kaffe på vägen. Solen skiner. Bobo sover. Hemma i stugan ser detektiv Bajs tio vindruvor i avföringen och tror sig ha löst mysteriet, "Magknipet berodde på vindruvorna. Han åt för många och fick ont magen". Vindruvskatastrofen har fått en upplösning...B sitter på verandan och berättar om dagen lite senare på kvällen. Det ser på allvar ut som att han har mycket att berätta om sin dag. Det ligger några vindruvor i en skål som han ratar. Nu är det jordnötsringar som är the shit.
