Så var den här. Den längsta dagen på året. Mitt ex kom och hämtade barnen i morse, dom ska till Småland och fira med massa kompisar och plötsligt när han stod där och packade in barnens grejer fick jag nån sorts tvångstanke att jag och Bobo skulle hoppa in i bilen och åka med. Så kunde Mathias ta vår bil och komma efter. Och så skulle vi alla fira midsommar tillsammans och inga arga känslor skulle dyka upp och vi skulle vara som en enda stor, härlig hippiefamilj. Men så gör man inte. Utan man biter ihop. Åker till Coop och köper alldeles för mycket lax och sill, gråter en skvätt bakom glamouröst stora solglasögon, ammar, åker på midsommarfest och är tacksam över allt man har. Allt som man har skapat, trots trösklar, tårar, trötthet och trassel. Barnen har det bra. Jag har det bra. Allt är bra. Sverige är så gripande sommarvackert och vi kör på snirkliga sommarvägar på väg till syrran i Nyköping. Bobo kissar som en kamel och jag är sommarfin i nya vita jeans som jag är livrädd att skita ner. Sitter med handduk och Mathias får ge mig kaffemuggen för varje klunk. Han berättar små anekdoter om en tjej han dejtade "har jag berättat om tjejen jag dejtade från Nyköping?" Jag säger "ja" och att han pratar väldigt mycket. Jag tycker om att han pratar mycket. Då kan jag sitta och titta på allt vackert och en gammal gubbe som Promenerar. Glad midsommar alla fina!!!!
