I dag när jag var på Daisy Grace och klippte mig dök Margaux upp. Hon är världens finaste och har precis fått världens finaste bebispojke. Alltså: hon var så sprudlande, pigg, glad och helt inne i sin första (väldigt stryktåliga) bebisbubbla. Helt ärligt var det lite som att se en Duracellkanin göra reklam för det underbara mammalivet, "Det är helt fantastiskt Ann! Inte ett dugg jobbigt alls". Jag tog tre klunkar kaffe (herregud man måste ju hålla sig vaken!) och hummade nåt om "Vänta tills du får fem barn". Vet inte om Maggan hörde det, men plötsligt gjorde hon en piruett och hojtade, "Jag vill ha tusen barn." Jag kommer själv ihåg när jag var i den fasen ett i mitt mammaliv. Vi kan sno ett uttryck från förlossningen och kalla den för "latensfasen". Det var innan jag insåg att ett mammaliv innhåller så mycket mer än hormoner på speed. Jag är alltså här för att spräcka bubblan som många av oss mammor försöker visa utåt. Och helt ärligt kan jag inte förstå hur alla kan framstå som så glamourösa och perfekta under bebistiden? På instagram har nästan alla finklädda, rena och glada barn med torra bjöjor. Jag är här för att spräcka hål på den perfekta mammabubblan. Jag vill tillsammans med er berätta för er hur det egentligen är att vara mamma. "Mamman är ju ett stort, lite förvirrat djur med mörka ringar under ögonen som lever på att mata små hungriga varelser med köttbullar eller mjölk från egna mjölkcentralen. Hon är ofta vaken 3-4 gånger per natt utan att pappadjuret märker ett dyft. För övrigt en dygnsrytm som sätter sin alldeles speciella prägel på morgonhumöret. Ibland händer det att mammadjuret går på stan med läppstift som de andra kvinnodjuren och det är därför som café latten uppfanns." Nä, men ärligt talat tjejer. Om det är något jag har lärt mig efter snart 15!!!!! år med underbara barn är att det går upp och ner! Ibland är det faktiskt så där perfekt som det ser ut på instagram. Barnen ÄR glada, samarbetsvilliga, rena och har torra blöjor och bara en halv glass på tröjan. Men lika ofta är det vab, svabb, gnäll och fiskpinnar in i kaklet. Det är då vi måste prata om det! Dela med oss. Inget känns så befriande som en liten mammabekännelse. Inget fungerar så bra som tröst än när vi får höra att nästan alla andra har det likadant (kanske inte Madonna då rå). Inget är så upplivande en måndagsmorgon som att få höra om andra som har snattat sina ungars lördagsgodis, om nerspydda kläder, drivor av tvätt, risigt hår, kalla pizzamiddagar, trotsiga 2-åringar, sura snubbar och drömmar om av få emigrera till en kokosnötsö med två betjänter och en toppfrisör. Så ni som tror att mammalivet är perfekt kan sluta läsa här. Ni andra får vara med mig och spräcka hål på den perfekta bubblan här! Kommer att bli så KUL ju! jag har gjort min mammabekännelse på mammabekannelser.se. Sidan är ett initiativ från la vache qui rit och deras produkt cheez dippers. Cheez dippers är ett gott minimellis för barnen som ger oss .mammor en välförtjänt lugn stund. Bekänn dig du också, så får du en gratis cheez dippers som tack!
