Bonusfamiljens helger. Vet inte hur andra har det, men våra är total cirkus! Känner mig som en bläckfisk som jonglerar med pengar, middagar, aktiviteter, tvätt, mobiltelefoner, lördagsgodis, bajs, vänner, biobiljetter, migränanfall, fotbollscuper, kyssar och så vidare. Känner mig mer som en bläckfisk på en sambandscentral är som en mamma. Gudarna ska veta att jag försöker få alla åtta armar att räcka till, men ärligt talat: DET GÅR TYP INTE! Jag och M gick till parterapeuten häromdagen (hon är grym!) och hon sa att vi får dela upp våra behov och önskningar i kategorin "normala behov och överkurs". Ett exempel kan vara att jag vill att den nya gona lampan ska upp i taket, det är alltså överkurs. Haja då var en Parisresa hamnar under för kategori. "Galenöverkursaktivitet". Jag älskar känslan när man sitter hos terapeuten och ingen vågar kasta skit på den andra. Istället för att hamna i sandlådan hamnar man ovanför, i vuxenskiktet. Man vågar ställa frågor där man är rädd för svaret eftersom det sitter en neutral fredsduva som en tredje part. Att gå till terapeuten är lite som att kolla på porrfilm. Förlåt liknelsen, asså. Men man tänker att det inte ska göra någon skillnad men sen när man har suttit där en stund så händer det något. Man börjar känna lusten. Alltså inte att ligga utan att förändra. Så går man ut från alla kloka råd och luften är så mycket lättare att andas. Bonusfamiljen är ju på tapeten och inte är det lätt. Det är faktiskt sjukt mycket krångligare än vad jag trodde. Och då kom M ändå inte in i bilden. Varför pratar vi inte mer om hur sjukt komplicerat det är för människor som inte valt varandra att tvingas försöka älska varandra. Eller i alla fall varandras sällskap. Jag kan ju inte förklara hur jag känner hela tiden. Hur jag ibland slits mellan alla barnen. Hur det svider i hjärtat när jag vet att mina äldre barn bara får vara med sona brorsor varannan vecka. Hur jag hela tiden kämpar med att försöka vara rättvis mot alla. Hur ska man inte kunna kompensera ett sånt bortfall av kärlek???? Det går ju aldrig att förklara för någon som inte har med sig egna barn in i nya familjen. Sen, med tiden, blir det ju både svårare och enklare. Svårare eftersom man blir som vilken familj som helst efter ett tag. Ingen är sjukt nykär och visar respekt längre. Klart det blir konflikter. Klart att den nye känner att hen alltid kommer tvåa efter barnen. Tycker att det skulle vara lag på att alla nya familjekonstellationer var tvungna att gå på kurs typ 10 gånger innan man ens överväger att flytta ihop. Kärleken kanske övervinner allt, men inte alltid Bonusfamiljen. Ändå är jag så lycklig över att vi är så många och att vi äskar varandra så mycket, även om det är bråk, avundsjuka och tjafs ibland. Sen blir man ju tacksam som ett barn på julafton när vi känns som en enda familj. Bonus eller inte. Det är bara att kämpa på. Heja oss!!! Vår helg Fredag: Bowling med Jenny och grabbarna. M var på fest. Lördag: 08. Fotbollscup hela dagen. Middag med Johan, Maria och Iris på kvällen. Tvättid. Söndag: 07. Hämta tvätten. Alla vaknade. Städa. Rosendal. Aquaria. Bio. Läxor. Frasses och Bobos första playdate. Hur var er helg??? Puss
