Philomène Grandin här igen, ni har nog sett mig på tv med kidsen eller på film. Ann lånar ut sin blogg under 4-5 dgr då jag berättar om min resa med UNHCR och Clowner utan Gränser i Beirut. Min dag 00 – 04.30 sov extremt dåligt, madrass på golvet i köket, ville inte väcka resten av familjen, flyget mot Beirut ska gå rysligt tidigt. Tre väckarklockor bredvid kudden. Behövde ingen – höll mig vaken hela natten istället. 05.00 I taxi mot Arlanda. Otrygg med chauffören som kör en konstig väg och alla gator är tomma. Fotar hans id och sänder det till min medresenär Amelie från UNHCR som sitter i annan bil på väg mot flygplatsen. Kom hel och ren fram. Puh. 07- På flyget – Fotografen Alex som ska följer resan börjar genast fota. Jag är så trött! Fotografen berättar om resor han gjort de senaste 7 åren med Clowner utan Gränser. Dessa clowner som åker som volontärer och spelar för utsatta barn runt om i världen. Han berättar om barnhem i Moldavien och Ukraina – hur fruktansvärda minnen därifrån satt sina spår. Hur ensamma och utsatta dessa barn är. Han berättar om hur det känns att få se de barnen skratta en liten, liten stund.. Han berättar om Indien och Mumbai där så många kvinnor är slavar, trafickerade i red light district, hur deras barn hamnar på barnhem. Kanske går barnen att rädda, mammorna är fast. Hur barnen kämpar när de blir äldre för att köpa loss sina mammor. Hos barnen finns hoppet- men red light district fylls ständigt på med nya kvinnor… Även här har Clownerna i stunder kunnat ge glädje åt barn på barnhemmen. Ja, han berättar en massa och jag blir berörd. Han berättar också om den extrema glädje hos barnen som brukar uppstå då de får se clownernas föreställning. Jag längtar efter att få se det jag med, snart blir det så, på måndag för barn som flytt från Syrien. 12 – Byte på Istanbuls flygplats. Många kulturer. Underbart att se. Blir osäker på om det är okej att göra lite yoga stretch vid gaten. Avstår.. Pluggar fakta om Libanon och Syrien. 15.30 - Landar i Beirut – varmt, vackert, Mount Lebanon tornar upp sig runt flygplatsen. Vi fastnar i passkontrollen, blir utfrågade, jag tänker att detta är en baggis, även om vi alla blir svettiga och jag oroar mig lite för att vi ska sändas hem igen. Vi kan i alla fall inte bli tillbakaskickade till ett land i krig och misär. Vi släpps igenom efter typ 45 minuter. 17.00 - Taxi till hotellet. Lyxigt område. Ser inget av det tuffa som pågår i landet. Ser rikt ut, palmer. Samtliga motorcyklister använder ingen hjälm. In på hotellet, kastas direkt in i en stor sal där Clowner utan Gränser spelar för Libanesiska scoutledare - scouterna är inne på sin andra helg av undervisning- ska lära sig en pedagogik i hur de kan nå fram till de syriska barnen som flytt. En speciellt utarbetad metod för att nå fram till traumatiserade barn.. Scouternaledarna jublar över förställningen och applåderar öronbedövande. 19.00 Taxi till Wassem, en av huvudarragörerna inom scouterna Bråk om betalningen, efter typ 10 minuter löser det sig på något sätt… Middag hemma hos Wassem.Fantastisk mat. Wassem och hans vän som är psykiatriker berättar om hur skolorna här numer är uppdelade i två delar, förmiddagar går libanesiska barn och på eftermiddagarna går de syriska flyktingbarnen. Han berättar hur bra barnen från de olika länder leker på rasten och hur fint de möts på fritidsverksamheten/scoutverksamheten. Tänk vilket jobb att integrera ca 400 000 flyktingbarn i Libanins skolor! (UNHCR står för mycket av skolkostnaderna) 22.30 åker tilbaks till hotellet. Oroar mig lite för att jag ska bli fast här i de tjusiga kvarteren. God natt. Philomène
