Jag och Sanna, Jossan och Margita har nu påbörjat vår kvinnohelg. Jag, Dante och Bobo gick på tåget 21.15, tåget gick 21.16. Det här med att komma i god tid till tåg verkar inte vara riktigt min grej. Att släpa ungar, väskor och vagnar på tåg är rätt svettigt, men när man väl är inne i sin lilla sovvagn så är det hur mysigt som helst. Jag har med mig Bobo och Dante. Ossian är hemma och gör nationella prov och Ilon ville inte följa med. Först. Tio minuter innan vi skulle åka ångrade han sig och ringde, men då var det lite sent. Så nu sitter jag här med mammaskuld och försöker få honom på ett tåg. Har så svårt att lämna någon bakom mig, ibland tar det sig helt bisarra uttryck. Som när jag var gravid med Dante och skulle åka på enbarnsresa med bara Ilon och morfar till Ibiza och fick superångest några dagar innan för att Ossian skulle stanna kvar alldeles "ensam" med pappa Nanok. Det hela slutade med att morfar fick åka ett annat flyg och jag fick med alla mina pojkar...Det var också semestern som jag bröt tån i en rondell och vi först hamnade i en lägenhet som fick en grotta att framstå som ett lyxigt 5-stjärnshotell. Hur känner ni? Gör ni ensam-grejer med era barn? Blir dom andra avis då? Nu när man kör varannan-vecka-livet så händer det att man gör grejer på egen hand, som när vi var i Italien. Då kommer jag på mig själv att säga att jag typ ska "jobba" fast jag ska på semester. Jag skäms liksom för att jag har det bra utan dom. Vet inte vad ni känner men jag tycker att det är viktigt att det är rättvist. Jag pratar med barnen om det där, hur dom känner när jag, Bobo och Mathias gör grejer utan dom. Förstår att det inte är så kul när man ser mamma eller pappa på kärleksbilder på en exotisk strand när dom är hemma. Nu är vi i Åre och Sanna säger åt mig att "släppa det", att man inte alltid behöver ta med alla barn, att det är bra att få ta det lite lugnt. Hon är klok min Sannurt. Nu lagar Olga och hennes kompis hamburgare, Vi kvinnor sitter i soffan och pratar om hur viktigt det är att barnen får känna sig delaktiga, får vara med istället för att bara serva serva serva. Så nu lagar barnen mat och vi lever skönt kollektivliv och kanske ska bränna en behå i backen!
