Nu är jag hemma efter en fantastisk helg med qvinnsen i Åre. Vi brände inga behåar, men åkte skidor, bastade, käkade bästa middagen, pratade, badade, skrattade och hängde med ungarna! Det här uttrycket "it takes a village to raise a child". Jag skriver upp mig på den, hundra gånger av hundra. G - som i gemenskap. Det här att vi ska håll oss på vår sida stan, sittandens i våra fina hem där det inte finns plats för smutsiga, sprittiga barn. Hela västvärlden har gått på en sån jävla nit. Det här att vi ska leva ensamma och betala för barnvakt. Förstår ni hur kul barnen har det när man är många? Hur dom plötsligt steppar upp ett steg, vill laga mat, uppfostra varandra, se till att alla är med på ett hörn. Många av mina vänner blir så sjukt förnärmade när någon säger till deras barn, hjälper till att skapa bra människor av dom. Jag förstår inte det. Är det inte jättebra att få hjälp med uppfostran när man själv inte orkar eller har tid. Det är väl ingen förolämpning mot någon som förälder. Dessutom går det ju jättebra att skolan, förskolan och fritids säger till våra barn. Vi vill ju gärna att dom ska säga till mer. Sanna får gärna läxa upp mina barn eller prata med dom om hur man är som vän. Jag är glad att hon bryr sig och barnen lyssnar bättre när en annan vuxen också är av samma åsikt. Mer kollektivt tänkande och fostrande tycker jag i sann hippieanda. Sen fanns det en massa ideal som nu verkar skrattretande. Såg en dokumentär häromdagen om ett gäng hippiesar som flyttade ut i skogen i USA nån gång på 70-talet. Då var det en guru (alltid en snubbe) som var deras kärleksledare. Ingen skulle äta p-piller eller tjäna pengar eller äta kött och yada yada. Gillar inte när det blir sektliknande vibbar och dogmer. Det jag vill återupprätta är tanken om solidaritet och hjälpsamhet. Att vi inte ska behöva jobba ihjäl oss eller be varandra om hjälp hela tiden. Att leva efter kollektiva värderingar tillsammans efter fattighetsprincipen är inte vad jag menar, jag vill bara att vi ska hjälpa varandra så vi blir lite mindre trötta och känner oss lite mindre ensamma. Återkommer med idéer om hur, ni får gärna också tycka till! Nu ska jag tvätta med mannen i keps. Det var väldigt härligt att komma hem till honom igår. Hans kompis från Umeå sov över så jag kom hem till dukat bord och blommor.
