[caption id="attachment_448" align="aligncenter" width="562"] Tweet från 17 januari.[/caption] När allt stormade kring Nours armhålor la jag ut en hommage som en solidarisk handling. Häromveckan ringde dom från Debatt och frågade om jag ville vara med i en debatt om kvinnors hår. Reportern frågade om min armhåla är ett politskt ställningstagande. Mitt svar är nej. Jag rakar mig när andan faller på. Ibland gör den inte det och evulotionen slår obarmhärtigt som en slägga in. Redan som tonåring gjorde jag vinstuträkningar över hur mycket tid jag fick över när mina vänner rakade benen (eller musen) som besatta. Tid då jag kunde läsa, tugga i mig snacks eller helt enkelt ha det skönt. Förra sommaren åkte jag taxi varpå taxichauffören kommenterade mina ytterst blygsamt håriga ben, "Är det inte dax att raka benen snart?" Mitt svar? "Är det inte dax att raka pungen snart?" Nej, han blev inte glad av min motfråga och nej ,han fick zipp noll i dricks. Förra veckan la jag ut en bild på min mage, den ni ser här, då fick jag direkt ett erbjudande från en skönhetssalong att jaf minsann var "välkommen att fixa dekolletaget" där när bebisen är färdigammad. Jag svarade att "tack för erbjdandet, men jag är nöjd som det är". Så här: INGEN! har exponeringsrätt på min kropp förutom JAG! Ingen taxichaufför, professor, tv-chef har rätten att kommentera, kladda, ifrågasätta vare sig den eller innehållet. Mina eventuella orätta handlingar får ALLA ifrågasätta, men min kropp är min egen. Se där ännu ett skäl att inte skrota kvinnokampen under skosulan än på tag.
