Så hamnade vi då på Frost-premiären i söndags (vi var även där i lördags för säkerhets skull...gravidhjärnan tar semester). Barnen var redan insålda. "Frost är bästa filmen. Bättre än Trassel!" Okodoki. Och den var fin och 3D-megaavancerad och tjejhjältarna coola som ninjas. Musiken fin. Molly Sandéns röst så len. Slutet gott allting gott - om inte en grej bara börjat gnaga. VARFÖR måste alla tecknade filmer vara så förbannat romantiska? Varför måste dom så ofta driva tesen: "som tjej får du vara kavat, rolig, modig, retstickig, smart och tom lite våldsam: men aldrig riktigt lycklig...så vida inte en snygg, muskulös, lite korkad (ofta) man sipprar ner dig med kärlek, kyssar och vackra ord! Allt det där som stått i alla sagor sen Bröderna Grimm och Gamla Testamentet. Ge våra hen-tjejer en chans till förebilder. Ge dom mer Alice i Underlandet och Pippi. Ge dom en chans att vara något annat än drömmar om tagelhår i perfekt glans. Det här med hendagis kanske inte är så dumt ändå.
