[caption id="attachment_266" align="aligncenter" width="640"] Vecka 23+4. Inte alls en särskilt stabil vecka.[/caption] Läser på någon gravidsajt att hormonerna ska "lugna" ner sig. Jag ska bli glad, "som förut" och mer harmonisk. Bullshit! säger jag. Känner mig ungefär lika stabil som Courtney Love. Lika jämn som taggtråd. Har svårt att sova för att unge herr Hoppjerka över små skutt i magen. Är kort i tonen mot M. Bråkar med exet. Vill bara äta småsnarr och läsa böcker om komplicerad kärlek. Gråter lite grann. Längtar efter barnen. Har precis ätit lunch på skolan. Det är inte "min" vecka och mammahormonerna läcker! Jag ringde före. Ossian svarade: -Hej mamma. Jag: Hej. Jag råkar vara utanför skolan. Ska vi äta lunch? Ossian:-Nej, men det är lite pinsamt mamma. Om du kommer in och säger "jag älskar dig" och sånt där. Jag: Men det ska jag inte, jag spelar tuff. Ossian: -Okej. Vi ses på baksidan. Mamma! Jag:-Ja. Ossian:-Jag är inte sån att jag tycker att du är pinsam, men du lät bara så överdrivet gullig. Jag:-Okej. Jag ska ligga lågt. [caption id="attachment_267" align="aligncenter" width="640"] Efter skollunch, obligatorisk kanelbulle och varm choklad.[/caption] [caption id="attachment_268" align="aligncenter" width="640"] Dante i klassrummet. "Mamma, vi har lektion."[/caption]
