[caption id="attachment_91" align="aligncenter" width="640"] De har världens snällaste personal på akuten i Åre.[/caption] Ok, vi lämnar barnen på Svegs flygplats. Tar väg 84 mot Åre. Det är isbana. Vi åker i snigelfart. Ser hur bilar har hamnat i diket. Hör på radion att två bilar hamnat i diket i Överhogdal. När vi närmas oss ser vi att det är ett jäkla pådrag. Blåljus. Poliser. En kvinnlig polis signalerar att den gröna bilen framför ska stanna och vänta in bilarna som kommer i motsatt riktning. Så vi saktar in och väntar. Så plötsligt: pang! En våldsam smäll. En bil har kört in i oss och jag får panik och tänker att "fan, inte igen. Först fallet i trappan och nu det här." Händerna på magen. Paniken. Tårarna. Chocken. Mathias som dyker ur bilen och ska skälla ut föraren bakom som har lånat sin pappas feta Jeep och ser alldeles förstörd ut. Två timmar senare har vi kollat nacken, blodtryck och lillskrutten med utlraljud på Östersunds akut. Pojkis sprattlar runt och vi är lugna igen. Bakluckan ser ut som plåtmos och vännerna i Åre skickar oroliga sms. I bilen på vägen vidare mot Åre tänker jag inte ska gå utanför dörren före 21 maj. Och investera i en pansarbuss! Lilla gubben har redan varit med om mycket!
