Min kompis Robin lade ut den här filmen på Facebook igår. Jag tror ingen av er har trillat ner på golvet och hamnat i akut chocktillstånd. Mode- och skönhetsbranschen är en råtthåla där man fejkar och gör om tills allt som stavas naturligt raderats och suddats ut till löst hängande atomer i kosmos. Det är vackert att vara naturlig och andra klyschor är skitsnack som mimas framför kamerorna - och det vet vi. Men ändå. Jag blir ändå så jävla upprörd! Och äcklad. Det går ju inte att vinna mot dom här idealen. Det är som att myror skulle kriga mot dinosaurier. Utgången blir aldrig oviss. Skönhets-David kommer aldrig att vinna mot Goliat. Och vi undrar varför unga tjejer har svårt att sova? Varför dom mår psykiskt dåligt? Varför dom känner sig tjocka och misslyckade? Vad hände med det kollektiva ansvaret? Hur vore det om vi tänkte till innan vi häver ur oss frågor som "Hur mycket har du gått upp i vikt under graviditeten?" eller skitsnacket bakom ryggen på någon som har svårt att gå ner sina gravidkilon eller bara gått upp lite i vikt? Jag vill också trivas med mig själv och må bra, men dom hårda utseende- och viktlinjer som ständigt stramas åt och tajtas till är INTE mänskliga. Dom är för robotar, ickemänniskor. Vi har ett ansvar gentemot varandra. Vi har ett ansvar att älska varandra med fel och brister, lite övervikt och risigt hår. Vi har ett ansvar gentemot unga människor att få dom att känna sig vackra, betydelsefulla och speciella. Om vi bara bedömer varandra efter ytan kan vi lika gärna lägga ner. Tänk efter före - med respekt. Annars bajsar vi på vår värld och på människorna som bor där. Det luktar illa. [caption id="attachment_686" align="aligncenter" width="640"] Solidaritet! Systerskap![/caption] [caption id="attachment_687" align="aligncenter" width="640"] Min naturliga navel efter tre kids. Och ett par väldigt naturliga trosor som vittnar om min naturliga inställning till det här med graviditet.[/caption]
