I två veckor har jag försökt att få ihop den häringa familjen på ett kort. Det har varit svårt. För att inte säga omöjligt. Okej om jag haft sjutton barn, men jag har ju bara tre och en kula. Men jag börjar inse vad det innebär att snart ha en tonåring: att leva i total ovetskap om vad som ska hända nästa sekund. Att vara mamma till en tweenie är som att leva i en improvisationsteater dygnet runt. "Jag kommer till frukosten om tio minuter mamma". Det går ett dygn. "Jag har inga rena kalsonger mamma". Det ligger 22 på sängen. " "Jag älskar dig mamma du är bäst!" Det är du med! "Du är världens taskigaste mamma!" Eh? Men du sa ju precis. Dörr hårt igen framför näsan!??!! I maj fyller Dante tweenie. Då har jag tre. Och en nyfödd bejbi. So help med God! Nu går jag och badar!
