Vaknar denna mörka måndag av att Mathias flinar nöjt som en tandlös gumma. Jag: Vad skrattar du åt? Vad gör du? Mathias: Jag har spelat in bevis på att du snarkar! Jag: Jag snarkar inte! Mathias: Men lyssna då! Så tar han upp sin IPhone och spelar upp en liten ljudfil på något knappt hörbart, jättejättetyst ljud. Mathias:-Hahahaha! Du snarkar som en gris! Resten av dagen har jag gjort någonting vettigt. Intervjuat Agnetha och Olivia Trygg som startade stiftelsen Trygga Barnen när Olivias pappa Hans söp ihjäl sig för tre år sen. Nu jobbar Olivia och andra eldsjälar på heltid för att hjälpa barn och unga som lever i familjen där det finns missbruk. Jag älskar mitt jobb och tycker att det är så sjukt spännande med mitt och Sannas tv-projekt om anhöriga och medberoende. Så viktigt för alla dessa hårt drabbade människor att göra sina röster hörda. Så många som lever eller är nära till någon som missbrukar. Deras vardag är ofta fylld av kaos. Barnen hamnar i kläm. Drogen tar över. Allt. [caption id="attachment_303" align="aligncenter" width="640"] Fin vägg hemma hos Agnetha Trygg[/caption] Vi kom hem sent och sen dess har det mesta varit måndagsöverlevnad. Just nu hör jag M svära som en borstbindare nere på toa. Dante har spolat ner sin bajskorv med kvalitétsservetter från svenskt tenn (röda med elefanter på) och nu är det avloppsrensning där nere. Han är tapper min älskling. Tre ungar på halsen. Ibland tänker jag att det är konstigt att han inte bara lägger sig i sängen och drar huvudet under kudden. Jag tror att det är läge för våldsamma kyssar när kidsen har somnat. [caption id="attachment_305" align="aligncenter" width="640"] Fattigmanspasta.[/caption] [caption id="attachment_301" align="aligncenter" width="640"] Jag tror han älskar mig litegrann.[/caption]
