I går när jag kom hem hade från en bokrelease med Hillevi Wahl stod det ingen mat på bordet, barnen var inte nybadade, barnen låg inte och sov, tvätten var inte vikt, mannen var inte nyduschad. Nä hä. Det var en helt vanlig dag i ett småkaosigt småbarnsliv med pubbiga tonåringar på köpet. Vad gjord jag då? Jo. Jag gick till Ciao Ciao, beställde två feta pastarätter to go. Drack ett halvt glas GOTT rödvin medan jag väntade. Gick hem. Åt framför teven. Hittade gammal choklad som jag åt till efteråt. Sen somnade jag med kläderna på. Utan att borsta tänderna eller ställa klockan. Jag gjorde som många snubbar gör: litade på att någon annan skulle fixa biffen! Och det gjorde ju - Biffen. La ut en bild och skrev en liten ärlig halvfrutrerad text på mitt isntagram om hur jag hellre vill äta pizza än att städa typ och fasen vad alla höll med: man orkar inte vara den perfekta kvinnan Elle mamman hela tiden. Man behöver inte helar det. Good news va? Tänker ofta på uttrycket "Good enough mother" som myntades av barnläkaren och psykoanalytikern D.W. Winnicott i boken "Palying and reality". Han menade att den"tillräckligt bra mamman" från början var slav under sin bebis behov. En mamma som lever för att uppfylla bebisens minsta önskningar 24/7. hon offrar sin sömn, sitt sociala liv, sitt kärleksliv...allt för att finnas där för bebisens minsta pip. Ja, ungefär så. Men så efter några månader så börjar mamman känna sig jäkligt frustrerad. Det är ett typ omöjligt uppdrag att leva leva upp till rollen som den perfekta mamman. Så här förklarar Winnicott utvecklingen, från momzillas till lite skönare kossor: " As time goes by, however, the mother allows the infant to experience small amounts of frustration. She is empathetic and caring, but does not immediately rush to the baby's every cry. Of course, at first the time-limit to this frustration must be very short. She may allow the baby to cry for a few minutes before her nighttime feeding, but only for a few minutes. She is not "perfect" but she is "good enough" in that the child only feels a slight amount of frustration." Ibland hamnar jag i svackor. Vill räcka till för allt och alla. Låter typ allt och alla ta en tugga av gräddtårtan som är jag. Jag är så god och tillgänglig, men så plötsligt börjar saker och ting falla runtomkring mig och jag lyckas inte fånga alla bitar. Men istället för att bli en liten våt fläck på golvet har jag ändrat taktik. Jag tänker att jag är good enough nästan hela tiden. Jag är en good enough wife. Jätteengagerad I Mathias liv, golf (okej kanske inte den), föräldrar, borttappade kalsonger, skägg, cirkuslampor och så vidare. Så ibland vill jag bara sätta en tjepbit över hans mun och ligga i sängen och kolla på girls och skrika att han ska strata en kalsongfabrik och en strumpfabrik. Jag är en tillräckligt bra mamma. Kanske lite pinsamt högljudd i rosa strumpbyxor på skolavslutningen så 13-åringen säger saker som, "Varför måste du alltid prata så mycket med mina kompisar mamma?" Kanske lite dålig på att göra storkok på fredagar eller hitta passen som jag "gömt på bästa stället"i (men hittar dom allt i sista sekund). Kanske lite disträ och dålig på att säga nej eller använda pengarna till tråkiga grejer som ny diskmaskin. Men älskar älskar mina barn och min man mer än livet och som Astrid Lindgren brrkade säga, "Ge barnen kärlek, kärlek och mer kärlek, resten kommer av sig själv". Jag är good enough människa, precis som du! Visst är det så? Puss --
