Igår hämtade jag mina ringar som varit på renovering hos familjesmycken. Fem ringar blev fyra. Initialer på varje ring på dom som står mitt hjärta närmast. Passade på att designa ett armband med vackra berlocker på. [caption id="attachment_273" align="aligncenter" width="640"] Mitt nya fina armband.[/caption] [caption id="attachment_274" align="aligncenter" width="640"] Älskar fåglar. Men bara väldigt små fåglar.[/caption] [caption id="attachment_278" align="aligncenter" width="640"] Romanctic dinner for three.[/caption] Nu sitter jag på jobbet och gillar mitt högra ringfinger och min handled mycket mer än vad jag gjorde förut. Senare på kvällen överraskade Mathias med romantisk middag på La Vecchia Signora. Jag älskar det stället. Pasta från himlen! Smör, salvia och köttragu i små pastapuffar. Bonditalienskt på det sättet som inte är insmickrande. Bästa sällskapet också när Christina kom och joinade. Hon fick en liten kärleksgåva av mig. Ett halsband, one of a kind, med ett körsbär. Min bästa vän älskar körsbär. Jag älskar henne. Ni vet när man har vänner som verkligen vet vem man är. Varför man beter sig på vissa sätt (som för andra ibland framstår som komplett galna). Vad en rynka i ögonvrån betyder, vad man blir glad för och älskar. Jag är lyckligt lottad som har många såna vänner. Vardagsromantik bör gälla inte bara människor man älskar och ligger med utan även dom man älskar och inte ligger med. Under efterätten (chokladmousse som antagit formen och utseendet av ett blodigt revbensspjäll) insåg jag att Jan Dinkelspiel och hans gravida fru satt vid bordet mittemot. Kommer ni ihåg när Jan var med i Robinson med sin lilla mössa. Kommer ni ihåg när han vann ett samtal hem i en tävling och ringde sin mamma och grät. Hon kallade honom smeknamnet "Bröli" och helt plötsligt älskade man den där överklassmonchichin som hade surfmössa i 40 graders värme. Hur han med självklar snörvelsnorig stämma berättade hur jobbigt det var att vara på en öde ö och hur mycket han saknade och älskade sin mamma som satt i sin fina våning och förmodligen undrade vad fan han höll på med. Just i detta klassiska tv-halleluja-moment kommer jag ihåg att jag tänkte att, "Precis så där önskar jag att mina pojkar blir när dom blir stora."
